Vipassanameditation

Vipassana betyder ”insikt” och är en meditationsform som kommer från buddhismen. Det är inom Theravadariktningen som vipassanameditation utövas mest. Denna form av buddhism utövas på Sri Lanka, i Burma, Thailand, Laos, Kambodja samt även på vissa håll i Indien.

Meditationstekniken grundar sig på de äldsta buddhistiska texterna (Pali Kanon), framför allt en text som heter Satipatthana Sutta. ”Sati” betyder medveten närvaro eller uppmärksamhet (”mindfulness” på engelska). Att vara närvarande i nuet, i det innevarande ögonblicket, är kärnan i meditationen. Vi tränar oss att stabilisera och förfina förmågan till uppmärksamhet, så att kroppsliga och mentala tillstånd kan observeras på ett mer detaljerat, objektivt och ”icke-dömande” sätt. Vi blir därigenom mer medvetna om hur mycket av vårt liv som styrs av automatiska reaktioner och ett ständigt sökande efter lust och undvikande av olust. Genom meditationen kan vi gradvis öka förmågan att välja hur vi vill förhålla oss till våra upplevelser istället för att leva livet ”på autopilot”.

Genom denna övning utvecklas även koncentration och lugn, samt en intuitiv förståelse av de tre egenskaper som Buddha menade är karakteristiska för alla ting: Ständig förändring (Anicca), otillfredsställelse (Dukkha), och frånvaron av ett permanent ”jag” (Anatta). Istället för att oreflekterat söka bestående lycka i obeständiga yttre ting eller inre mentala tillstånd, menade Buddha att vi genom att granska alla våra upplevelser i detalj kan nå direkt förståelse och acceptans för alltings föränderlighet. Vi slutar då att enbart identifiera oss med det vi tycker om och att skjuta ifrån oss det vi ogillar, och släpper gradvis lite av vår önskan om total kontroll över verkligheten. Dessa insikter leder till ökad sinnesjämvikt, visdom och medkänsla med oss själva och andra, och vi får en glimt av en form av lycka som är mindre beroende av skiftande omständigheter.

I den formella meditationsträningen övas uppmärksamhet i sittande, stående, gående och liggande positioner. Uppmärksamhet på kroppen och andningen används som ”ankare” att utgå från, eftersom de alltid finns närvarande och därmed är bra koncentrationsobjekt att börja med. Gradvis vidgas meditationen till att också omfatta känslor och sinnestillstånd, som är mer flyktiga och därmed svårare att observera. I förlängningen finns ingen upplevelse som inte kan göras till föremål för uppmärksam närvaro. Meditationen blir då ett redskap eller förhållningssätt som vi har med oss i vårt dagliga liv, så att varje ögonblick blir en ny möjlighet till uppvaknande, klarsynthet och acceptans av verkligheten som den är.

Exempel på litteratur om vipassana:

Marie Ericsson: ”Kom och se – om meditation och theravadabuddhism”, Vipassanagruppen 2011

”Här och nu – om Satipatthana Sutta och Buddhas väg till upplysning”, Vipassanagruppen 2020

Joseph Goldstein: ”The Experience of Insight”, Shambala 1987

”Insight Meditation”, Shambala 1993

”One Dharma”, Rider 2002

“Mindfulness”, Sounds True 2013

Jack Kornfield: ”A Path with Heart”, Bantam Books 1993

Goldstein & Kornfield: ”Seeking the Heart of Wisdom”, Shambala 1987

Sharon Salzberg: ”Lovingkindness – the Revolutionary Art of Happiness”, Shambala 1995

”A Heart as Wide as the World”, Shambala 1997

Walpola Rahula: ”What the Buddha taught”, Grove Weidenfeld 1974